Jag tänkte på en sak. Jag tror inte folk inser hur mycket och hur hårt jag jobbar med att övervinna mina rädslor. Jag kan inte övervinna allt samtidigt, men jag kämpar som en dåre. Dessutom inte bara mina rädslor, utan mina problem över huvud taget. Varje gång någon påpekar att man måste försöka övervinna sina rädslor så blir jag bara irriterad och ledsen. Det är verkligen inte lätt att vara så rädd som jag är. Jag sa en gång för ganska längesen "om man är rädd hela tiden och går på helspänn, så är man ju beredd när det händer någonting". Jag tror det var det som fick mig att inse att det inte går att leva så. Det var den dagen jag började jobba på att våga mer. Men folk ser verkligen inte det? Att gå ute ensam när det blivit mörkt är typ något av det läskigaste jag vet. Men jag jobbar på det. Jag ÄR ute och går själv när det är mörkt, även fast mitt hjärta slår 3000 slag i sekunden. Jag stannar, andas och kollar runt mig. Ser att det inte finns något att vara rädd för och fortsätter gå. Jag är fortfarande rädd, men jag jobbar på det. Sen är det otroligt mycket jag är rädd för, eftersom att jag vant mig vid att alltid tro att saker ska hända mig när jag gör någonting alls. Att folk kommenterar att man ska bekämpa sina rädslor förstör bara för mig. Så helt enkelt. HÅLL KÄFTEN!
Det var kanske världens mest komplicerade och osammanhängande inlägg? Haha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar