Hemfärd.

Idag är det dags att bege sig hem från Stockholm och Kajsa. Det känns verkligen inte bra och jag har en stor klump i magen. Hela kroppen stretar emot och vill stanna i Kajsas säng länge, länge till. Men jag måste åka hem idag och det känns rent ut sagt förjävligt.

Igår spenderades i sängen, hela dagen i princip. Det var jätteskönt, fast när Kajsa jobbade så var det lite ensamt. Sen när hon kom hem, så lagade vi mat och hyrde en film. En skräckis som jag redan glömt namnet på. Men den var läskig fast hade ett jättebra slut! Tror den hette The Others eller något liknande. Jaja. Mysigt var det i alla fall.

Den här veckan har gått alldeles för fort och jag känner mig inte redo att åka hem. Men nu är det snart dags. Jag ska packa det sista nu och sen gå till tunnelbanan för att kliva på tåget till Skövde. Hemska, kalla, ensamma Skövde. Jag har mycket att analysera och gå igenom i mitt huvud. Det kommer bli en jobbig kväll. Jag ser inte fram emot det alls.

Jag saknar redan Kajsa och Stockholm, trots att jag inte ens lämnat staden än. Åh, vad jag vill ha en egen lägenhet här.

orkar inte...

R e u m a t i s m .

Jag tror inte ens att jag behöver skriva mer. Orkar inte skriva mer. Vill inte leva längre. Allting är bara så JÄVLA nollställt. Seriöst. Jag orkar inte med det här. Orkar inte smärtorna som dödar mig. Mitt psyke klarar nog inte av det här. Jag blir bara svagare och svagare. Allting bara går neråt. Allt allt allt allt allt. Fucking helvete. Jag vet inte ens vad jag ska känna? Jag vill bara skrika tills allting blir bra. Men ingenting blir någonsin bra.

Thank god att jag inte är hemma, utan hos Kajsa. Annars hade jag nog inte klarat av nyheterna så bra som jag faktiskt gör.

I'm at Kajsas place

Hejpådajdu!
Jag är hemma hos Kajsababy och chillar. Det är rätt trist, men vi ska snart göra oss i ordning och bege oss till en park och träffa några av hennes vänner. Inget party ikväll dock i brist på alkohol. Kind of sucks, men vad ska man göra liksom? Jag känner mig typ skabbigast i kommun just nu, trots att jag rakat benen och sådär idag. Brukar alltid känna mig fräshast i kommun efter jag rakat benen, men nu känner jag bara att jag vill sjunka under jorden och stanna där. Blääää!

Jag märkte idag att jag kan vissla genom att blåsa luft genom framtänderna på underkäken, det är inte alla som kan.
Puss

Young and wild

Var ute och gick med Evelina för ett tag sen. Massor av fulla småbarn ute. På en söndag!? Det var tydligen 16+ på vatra (en klubb) här ikväll. Jag skrattade åt dom och tyckte mest dom var patetiska och töntiga. Att gå runt med en flaska vodka och halsa ur den är inte coolt. När lär man sig egentligen? Fast när man tänker efter var jag nog likadan. Eller jag gick inte runt och drack vodka öppet för att visa flaskan osv. Snarare dolde jag det. Men ändå! Jag tyckte jag var så sjukt cool. Haha, jag skäms ärligt talat över det! Tur att man blev "vettig" med tiden.

Dream on

Drömde nyss att jag och CK var kära. Vi gick på en bro på natten och pratade, höll i hand, pussades och sjöng. Ibland är en lögn det finaste man har

Fick ytterligare en inflammation i natt. Orkar inte med det här längre

Fuckelifuckfuck

Kul att min musklickare börjat fucka. Jag dör.

Idag pratade jag och mina mostrar om vad som händer med alla ens communitysidor när man dör. Det är ju ingen som tar bort dom, liksom? Dom bara ligger där, år efter år och t.ex. påminner folk om ens födelsedag och sådär. Seriöst, jag blev lite rädd. Tänk om man skulle dö en dag och allt finns kvar. Ens facebook, ens bloggar och sådär. Visst, jag skulle inte vilja att någon tog bort mina bloggar, men typ låsa upp min lösenordsskyddade blogg och ta bort min facebook. Meddela folk att jag liksom inte finns längre. Men vem ska göra det? Vem ska man ge sitt lösenord till? Vem kan man lita på när det gäller det? Jag känner mig otroligt förvirrad och rädd över det, faktiskt. Jag får typ lust att skriva upp mina lösenord till alla communitys och låsa in i ett skåp som någon får nyckeln till när jag dör, eller liknande. Haha, jag kanske är fjantig som ens bryr mig. Men sån är jag.

Jag stör mig något OTROLIGT på att min musklickare laggar. DÖÖÖÖÖÖ

Dancing the whole way home.

Hej. Jag är på så stört dåligt humör att det finns inte. Känner på mig redan nu att det kommer bli en skitdag. Ska i alla fall åka hem till Skövde idag. Båda mina mostrar kommer också, så vi ska alla till mormor och äta middag. Jag har världens finaste mostrar och jag saknar dom jättemycket! Ska bli skönt att hänga med dom. Sen på måndag åker jag till Stockholm och Kajsa. LÄNGTAN! Nu ska jag kolla på någon serie på internet och sedan packa, äta och bege mig ner till busstationen.

See you later, elevator

Och varje gång du hör av dig blir det bara jobbigare för mig...

Jag blev mordhotad av rådjur idag. Eller nästan i alla fall. Jag skulle gå från slottet till elevhemmet och då stod tre, ganska stora, rådjur och spände blicken i mig. Jag kände på mig att dom ville attackera mig. Jag rörde mig sakta men säkert mot elevhemmet och sa med lugna ord: luuuuugna och fina, små rådjur. Luuuugna bara. Haha, var livrädd! Har rådjur attackerat en människa någon gång?

Ugglor i... staden?

Igår när jag skulle hem från sjukhuset, fick jag gå till en annan hållplats för att byta buss. När jag går där mitt i stan, så flyger plötsligt en UGGLA över mig. Jättenära och den var verkligen jättestor! Jag blev så chockad att jag ringde mamma och var helt förvirrad. "Brukar ugglor flyga runt i stan?"

Skitdag.

Seriöst världens skitdag. Var på sjukhuset idag och det var verkligen jobbigt. Har fått ta smäll efter smäll idag. Allt har gått käpprätt åt helvete och allt slutade i tårar. Fan vad jobbigt allting var. Började med att Monica släpade upp mig alldeles för tidigt. Hon sa att jag skulle vara på sjukhuset klockan 8, när jag egentligen hade tid klockan 10. Jag somnade i en obekväm stol och sov i någon timme. Läste klart boken som jag lånade för några dagar sen, "Vi som aldrig sa hora" av Ronnie Sandahl. Sen skulle vi kolla mina värden och dom var okej. Eller ja, hba1c iaf. Sen när vi tog njurprover så hade jag högre än man ska ha. Det betyder att mina njurar antagligen läcker. Det betyder att jag måste börja äta mediciner mot det. Min läkare gjorde sen rutinundersökning. Lyssnade på hjärta, lungor och tog blodprov och sådär. Allt var bra. Jag bad honom kolla mina leder för jag haft ont i dom och vissa har blivit inflammerade. Han kände på mina ömma leder och såg otroligt besvärad ut. Han skrev ut smärtstillande mediciner till mig och skulle skicka en remiss till reumatologen. Jag kände verkligen hur allting bara kändes sämre och sämre. Om jag har reumatism också, betyder det att jag måste ta mediciner för det också. Då är vi alltså uppe i 3 olika mediciner redan. Efter det så tog vi massa blodprover för att sedan gå upp till vuxendiabetesavdelningen... Redan när vi stod i hissen så kändes det jobbigt. Jobbigt att gå en annan väg till en annan avdelning där jag inte känner någon. När vi kom in på mottagningen så kände jag hur klumpen i magen blev större och att tårarna brände under ögonlocken. Hälsade på en diabetessköterska och gillade det inte alls. Jag avskydde det. Visste inte vart jag skulle ta vägen. När jag sa hejdå till Monica så började tårarna rulla ner för kinderna. Allt kändes så jävla fel. Jag vill inte. Jag klarar det inte. Jag är inte vuxen. Jag är ett barn. Bara ett barn. Behöver bli behandlad som ett barn och behöver stödet som ett barn kräver. Jag behöver min Monica och inte någon fullständig främling. Nej, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur jag ska klara av det här. Hur jag ska kunna ta det här ansvaret när jag inte känner mig redo i en enda del i kroppen. Allt, överallt skriker nej.

Jag ska åka till Kajsa om en vecka och det är verkligen nödvändigt för mitt välmående. Åh, finaste, bästa Kajsa vad jag saknar dig.

Nu ska jag lägga mig ner i sängen, torka tårarna och tänka på annat. God natt. Wish me luck

Orkar inte, vill inte, hatar.

Jag tänker spendera hela dagen i sängen inlåst, isolerad, förstörd.

Orkar ingenting längre.
Vill bara gå in i ett mörker, bli osynlig och komma ut när jag känner att jag vill och att jag orkar

Någon gång måste du bli själv

Du har inte en aning
att jag tänker på dig precis just nu

Nothing's right, I'm torn

Jag är så sjukt kluven inför alltalltallt. Jag vet inte in eller ut. Jag vill bara ligga i min säng, stirra i taket och reda ut allt i huvudet. Jag vet inte riktigt vad jag vill när det gäller något alls. Behöver komma iväg till Stockholm inom en snar framtid (höstlovethöstlovethöstlovet) och bara få vara. Bara ligga bredvid någon vän och prata om allt och ingenting. Bara ligga och skratta så det gör ont och vara skabbiga. Tänk vad fint livet vore om man bodde närmare sina närmaste. Åh, gud det gör så ont att nåt så nära, kan va så långt bort. Ikväll ska i alla fall jag, Isabella, Markus, Emma och Cissi beställa pizza med hemkörning. Det ska bli mysigt att bara sitta med mina fina vänner här och äta pizza, prata och skratta. Imorgon åker jag antagligen till Skövde och mamma. Ska till sjukhuset på måndag och mitt busskort går ut imorgon. Bah. Villintevillintevillinte. Men är faktiskt illa tvungen. Bara att bita ihop och ta mitt pick och pack och åka.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite ur Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl. Han är finfin han. Puss

Svåra val såhär på kvällskvisten/natten

Kolla på X-men tills jag somnar
eller
Stänga av datorn och ligga och stirra i taket ensam med mina tankar tills jag somnar?

Robert Boxer

En kille i våran skola ser ut som Robert i Boxer-reklamen. Det tycker jag är kul!

Följ min blogg med bloglovin

I don't want to break your heart, I just want a brand new start.

Helgen var sådär. Orkar faktiskt inte skriva om den. Men nu är jag i alla fall hemma och ligger i min säng med enorma menssmärtor. Värmekudde på magen och datorn också. Har inte tagit någon värktablett idag för att mami konstaterade att jag tar så mycket värktabletter yadayada. Påstod att jag var beroende av dom osv. Så nu har jag gått hela dagen och haft svinont, endast för att bevisa att hon har fel. Om det var bra kan diskuteras. Har brustit ut i gråt för att jag haft såna enorma smärtor.
Jaja, till vettigare saker nu. Jag SKA till skolan imorgon. Även om jag har ont. Enda anledningen att stanna hemma skulle vara att jag antingen spyr eller svimmar. Har profilvecka nu, vilket betyder att jag har en vanlig skoldag (imorgon) och resten av veckan media/design. Vi ska ha layout och bli klara med våra reportage nu tills på fredag. Har fortfarande inte fotat, det är dumtdumtdumt. Får ta tag i det där antingen ikväll eller imorgon. Lär inte orka idag. Det är inget bra ljus osv.
Nu vill jag bara äta upp mina stuvade makaroner, kolla på factory girl (som jag inte har, bufuckinghu) och chilla järnet. Åh, det hade varit fint. Istället ligger jag och haar ångest över livet. WOHO! Kan man inte få en paus från äckelångesten?
Okej, skola imorgon iaf. LYCKA TILL NU!

White Lies

If you tell me to jump
then I'll die.

You can't stop the tears that ain't coming.

Jag är fullt medveten om att jag borde sova, men jag kan inte. Det snurrar för många tankar i min hjärna och det känns som att jag inte har någon att dela dom med. Dom får ligga inbäddade lite till. Jag var hos tandläkaren idag och lagade en tand. Jag är livrädd för tandläkare och livrädd för sprutor. Fint att man då blir utsatt för båda delarna på en och samma gång, haha. Men det gick bra. Jag låg där och andades lustgas och mådde finfint. Somnade även till lite då och då. Träffade även Monica idag och det behövdes. En fin, lång Monicakram! Hon satt och höll mina händer när tandläkaren höll på i munnen på mig. Trygghet på högsta nivå. Sen när tandläkaren hade lagat klart så åkte jag hem och sov. Har varit lite groggy hela dagen pga lustgasen. Men det är det värt. Nu sitter jag i Tidaholm och tänker på får i pizzakällare, närhet, känslor, familjen och sådär. Fåren i källaren kan jag förklara så fint som att jag läste en artikel om att en pizzeria här i Tidaholm hade förvarat tre får i källaren, tillsammans med färskvaror och slaktvaror. Det är helt sjukt och jag är glad att jag inte ätit där. Närhet, känslor och familjen är djupare. Det är sånt där som är svårt att skriva och prata om. Jag är kluven till allt när det gäller det. Jag vill se klart och vill veta vad jag vill. Men så enkelt är det inte. Jag får det aldrig enkelt.

Nu tänkte jag att jag skulle försöka få igång ett avsnitt av house och somna till. Imorgon går jag bara till 12 och tänkte försöka övertala Emma att gå ner med mig till staden. Men jag har såklart glömt varför jag ska gå ner, haha. Typiskt mig. Hoppas det kommer tillbaka. Annars så är en promenad aldrig fel. Jag vill gå ner i viiiiiikt. Over and out, TJOCKIZMIJA

Reumatism?

Jag har så sjukt ont i mina leder. Armbågen blev ju inflammerad för ca. en vecka sen och sen har jag haft ont i lite leder, fast inte riktigt inflammerat liksom. Nu har jag fått en riktig inflammation i ankeln också. Jag är så sjukt rädd att jag ska ha fått reumatism. Har jag det så är det mer lockande att dö. Jag har ju sett hur dålig mamma har varit och hur ont hon haft. Nej, fyfan. Jag orkar inte med det. Jag orkar inte att min kropp totalt lägger av just nu. Jag är sjuk mest hela tiden och mitt psyke orkar inte med det. Jag vill inte ligga och sova, för att jag inte orkar något annat och jag vill umgås med människor och göra saker. Mitt immunförsvar verkar ha övergett mig. Lämnat mig ensam kvar att lida. Jag förstår inte varför jag mår så sjukt dåligt. Jag vill bara må bra.

Nattens aktiviteter.

Hela natten fram till femtiden så har jag spenderat tiden på skype och pratat med en engelsman som hette Gazz. Det var mysigt. Varför är nätter så himla mycket mysigare än dagar? Egentligen hatar jag dagar. Jag vill leva på natten och sova på dagen. Jag saknar att springa runt i Stockholm på natten när det är helt folktomt och alla har åkt hem för att sova i sina sängar efter sina krogrundor och råttorna regerar över alla torg. Springer hur dom vill, när dom vill. Det är en av dom finaste stunderna i mitt liv, när jag stog där framför plattan i Stockholm med min vän och ser råttorna springa fram och tillbaka. Tystnad...