Som tårar mot din kind.

Är tillbaka i Tidaholm och det mesta känns hopplöst. Usch, jag sitter mest och suckar och beklagar mig över hur otroligt tråkigt allting är. Jag behöver lite händelser i mitt liv. Jaja, imorgon kommer man i alla fall igång med skolan igen. Lite rutiner sitter väl aldrig fel... Eller?