Kladdkakecheesecakekletismeti.

Idag så bakade jag, Emma och Cissi en kladdkakecheesecake till Isabella som fyller 21 imorgon. Jag kan nämligen inte fira henne då, för min mamma fyller 40 imorgon, så jag ska åka till Skövde och äta middag med mami, bror, mormor och jorfar. Mysigt värre! Kladdkakecheesecaken blev mest kletismeti, men det var gott ändå. Det var dock väääldigt maffigt och man blev mätt efter ungefär 3 tuggor, haha. Jag är så himla glad att jag bor här och har så fina vänner här. Vad skulle jag gjort utan er egentligen? Puss på er!

Just nu behöver jag någon som ligger bredvid mig, stryker mitt hår och viskar att allt blir bra. Jag behöver få känna trygghet och villkorslös kärlek. Jag behöver min pappa

When we were winning.

we ran through streets at night
under starlight
we ran through streets at night
when we were winning

oh wild was the world
and wild we burned
we were kings of the streets
not yet beaten by defeats
but now it's hard to see
through a fog of memories
but I remember
when we were winning

Jag tror inte du inser själv hur mycket jag saknar dig.
Saknar oss. Saknar allting som vi gjorde. Vi var ju bäst, roligast och oslagbara.
Det känns så jävla fel att vi inte kämpade.

Slackerbitch

Godkväll. Idag har varit relativt händelselös och det har varit välbehövligt och trevligt. Dagen har mest spenderats i en trappa, pratandes med Isabella. Lite senare kom även Calle och hoppade in i konversationen samtidigt som han åt en Kyckling Jacob, som han äter mest hela tiden, haha! Vi tittade även på pensionärer i trappan. De hade återförening eller liknande. Pratade någonting om att dom själva gick där för 50 år sedan. Haha, mysiga gamlingar alltså. Sen så satt vi även på Isabella och Markus rum och kollade på söta, gamla bilder på dom. Haha, vi var alla en gång små! Sen bestämde vi oss för att gå ner till staden och äta pizza. Jag, Calle, Isabella, Markus och Emma begav oss ner till Happy Time och åt asgoda pizzor! Sen gick vi hem och kollade på film. Det blev jumper, som är så sjukt bra! Har sett den en gång innan, men den var verkligen värd att se två gånger! Sen kom Simon, Marcus (alltså Marcus med c och inte Markus med k, haha) och Micke och ville se på dirty sanches. Den var äcklig och brutal. Gick till mitt rum efter typ halva filmen och spelade tetris, haha. Min nerv i vänster armbåge har kommit i kläm och det gör så sjukt ont att jag har tagit både en treo och en ibumetin för att dämpa smärtan. Jag tänkte gå och lägga mig strax för att slippa den otrevliga smärtan.

Idag fick jag dessutom reda på att Isabella har jobbat med Placebo. Jag är avundsjuk.

We must quench its thirst

Idag är ingen bra dag. Jag mår verkligen kasst både fysiskt och psykiskt av flera olika anledningar. Jag känner att kaosbarnet i mig kommer fram mer och mer. Trycka undan och förtränga eller reda ut? Jag vet varken ut eller in längre. Jag vet att allt löser sig till slut och att det här bara är en mörk period. Men jag behöver verkligen allt stöd jag kan få, just nu. Vart hittar man sånt, när man inte vågar öppna upp sig för andra människor i rädsla för att dom ska trycka bort och ignorera? Hur låter man sig själv lita på folk, när allt känns så falskt och fel? Vart går man när man inte har någon annanstans att vända sig? Jag vet inte längre. Det känns som att hela mitt liv styrs av rädslor nu för tiden

Jag saknar pappa. Jag känner mig ensammare än någonsin utan dig.

"Hemma"

Befinner mig i Skövde aka "hemma". Det känns inte som hemma längre. Rutinerna här är dåliga och det är smutsigt och äckligt överallt. Jag vill hem till MITT hem. Till MITT rum. Det är mycket mysigare, finare och bättre där. Imorgon ska jag till sjukhuset och kolla mitt ena öra, som jag utav någon konstig anledning bara hör ca 50% på just nu, och så ska jag kolla vad problemet med mina fötter är. Dom har gjort så ont att jag inte kunnat gå på dom utan att äta värktabletter. Det är hemskt jobbigt. Jag borde gå och lägga mig nu, men känner mig inte lockad allt. Inte när tankarna snurrar som dom gör och gjort länge nu. Varför kan jag inte bara vara?

Jag tänker alldeles för mycket på dig för mitt eget bästa.

Göteborgshelg

Har spenderat min helg i Göteborg hos moster och hennes roomies. Det har varit så himla fint, men också jättejobbigt.

Jag har dansat så jag inte kunnat gå på fötterna
Jag har pussats med fina pojkar
Jag har hört Håkan Hellströms underbara stämma
Jag har spenderat tid med mysiga människor
Jag har sovit i en mjuk dubbelsäng
Jag har sluppit tänka på jobbiga saker
Jag har spenderat mina sista slantar på alkohol
Jag har verkligen njutit

Jag har även bråkat med moster
Jag har blivit tvungen att ta värktabletter pga ickefungerande fötter
Jag har ätit jättefel och alldeles för mycket
Jag har behövt kärlek från fel sort
Jag har missat halva Håkans spelning pga köande
Jag har saknat människor från mitt förflutna

Det har liksom gått ganska jämnt ut och jag är relativt nöjd med min helg. Har dock dragit på mig någon liten sjukdom, så jag mår lite sådär för tillfället.
Nu befinner jag mig hemma i Tidaholm igen och väntar mest på att tiden ska gå. Jag funderar på att kolla på någon film och försöka somna. Men det känns omöjligt. Vore dock bra, med tanke på att jag inte är så kry. Kanske piggnar till om det blir tidigt sänggående, hmm. Men jag har så mycket tankar i huvudet att jag tror att jag sprängs snart. Får göra det bästa av situationen. Jag ska iaf fylla på min vattenflaska med vatten och sen trolla det till bubbelvatten i min wassermaxx. Det är alldeles säkert

Puss

Teenage angst

Skitkul liv man har när man får ångest över minsta lilla.
Okej, det är inget litet jag får ångest över. Men den ligger hela tiden och gnager. Ikväll har jag ätit så jävla mycket och jag orkar verkligen inte leva såhär längre. Jag klarar inte av att leva. Jag lever i något halvdant hela tiden. Jag verkar så glad hela tiden, men jag oroar mig över min brist på kontroll. Det här går inte. Inte någonstans.
The panic and fear in my eyes. What sense does it make, when I feel like a fake?