You listen to it twice.

Kvällar är min bästa och sämsta tid. Jag älskar kvällar, när mörkret lagt sig och man bara myser ner sig och slipper det äckliga dagsljuset som visar ens sämsta sidor. Man kan bara gömma sig i mörkret och slippa synas. Men jag hatar kvällar för att ångesten kommer krypandes. Jag känner att ännu en dag gått till spillo i mitt liv och att jag är så otroligt ensam. Att känna sig ful och äcklig, och bara vilja gömma sig från folk. Slippa synas för att man är ändå inget att se. Somna ensam och frysande i sängen utan någon bredvid. Man känner sig bara så jävla ensam.

Jag behöver lite sällskap. Tur att jag ska åka till Kajsa imorgon och få sovsällskap tis-lör. Thank god!

goodnight bitches.