Break down.

Idag tog det helt och hållet stopp för mig. Jag kom tillbaka till mitt rum i morse och utanför dörren stod en tallrik med brunt klet i. Det var även brun sörja på hela golvet utanför minn dörr, så jag kände att nu orkar jag inte mer. Jag gick till Lena och började storgråta. Jag chippade efter andan och kunde knappt få fram ord. Jag kände att jag höll på att kräkas när jag försökte få fram vad jag ville. Fick till slut fram att det stod en tallrik med äckligt skit i utanför min dörr och att jag trodde jag visste vem det var. Hon hjälpte mig med att ta bort tallriken och jag fick hämta mopp och torka upp den bruna sörjan på golvet. Jag har aldrig känt mig så jävla ledsen här. Seriöst. Jag känner mig mobbad och utstött. Det är så jävla jobbigt att behöva känna såhär. Det är nästan inte värt att bo kvar här, så som jag känner för tillfället. Jag har blivit otroligt dåligt behandlad av vissa personer och anledningen ska vi inte ens tala om. Jag känner mig så otroligt jävla sårad. Att människor kan vara så hemskt elaka förstår jag faktiskt inte. För jag har inte gjort dom någonting. Jag kan inte hjälpa att jag är som jag är. Jag är och förblir den jag är. Om ni inte gillar det, fine. Men ni behöver inte vara otrevliga för det. Ta upp det med mig istället för att behandla mig som skit? Jag börjar få ont i huvudet nu, så jag ska avsluta det här nu. Jag säger bara: TÄNK EFTER LITE. Jag kan inte hjälpa att jag är sjuk, okej? Jag kan inte hålla käften om det. Lyssna inte om det är så jävla jobbigt att höra. Säg till mig att jag är tjatig och gnällig om ni nu tycker det. Men gå inte och var otrevliga för det. hejdå.