Blöäh.

The knots in my stomach just seems to get bigger.


Känner bara hur jag tappar orken igen. När jag fått lite ork så tappar jag den nästan direkt. Åh, jag är så trött på att aldrig känna mig motiverad och viljestark. Just nu vill jag bara försvinna ett litet tag. Bara få gå under jorden, slippa snön, drama, saknad, ångest, allt sånt där. Snön dödar mig. Jag hatar snö och jag är rädd för snö. Räddräddrädd. Folk verkar inte förstå hur man kan vara rädd för snö. Men jag är rädd för att halka, för att få snöbollar på mig, att det ska ramla ner snö från tak/träd på mig, allt. Jag hatar snön för den gör mig konstant rädd. JÄVLA SNÖJÄVEL!