Minimalen.

Ligger och hostar så mycket att det smakar blod i halsen. Inte så trevligt, nej. Har haft en skitkväll fylld av ångest och gråt. Seriöst, jag har mått så dåligt att jag nog helst skulle dött istället. Känslorna svallade och kaoset tog över. Låg i sängen och lät nog mest som en jävla säl, i försök att få kontroll över min andning. Hyperventilation, chippande efter andan och i vissa stunder bara kramp i hela kroppen utan att ens kunna få in lite luft i lungorna. Paniken infann sig och det kom väl ett och annat skrik i ren skräck också. Att inte kunna andas är otroligt läskigt. Jag hatar att tappa kontrollen sådär. Jag har mått dåligt en längre tid nu. Jag känner mig så otroligt ensam och sådär. Jag klarar inte riktigt av det. Kan inte hantera ensamheten. Behöver lite närhet. Får ingen närhet. Får panik. Ja, lite så. Slutar upp i feta ångestattacker och panik. Skitliv. Jag vill bara fungera. Alltså jag behöver inte vara perfekt (även fast det vore otroligt skönt). Jag vill bara kunna fungera överhuvudtaget. Bara lite. Men just nu är jag det jag varit och nog alltid kommer vara.
Chaos.