Fuckit,

Jag är inte så jävla glad at the moment. Festen var bra i början men slutade i kaos. Jag ligger i mitt rum, sömnlös, och har ont i huvudet. Emma och Therese skulle sovit här men hamnade någon annanstans, vilket känns roligt eftersom att jag gick och la mig med olåst dörr, för att dom skulle komma in. HATAR att sova med olåst dörr. Känner mig så jävla osäker. Men eftersom att dom skulle ha chansen att komma in, så lämnade jag dörren olåst. Dom kom in, tog någonting och gick ut. Antar att dom gick och sov då. Fan vad roligt. Just nu ligger jag och är nojig över minsta lilla grej. Är rädd för allt, speciellt mitt rum, speciellt utanför mitt rum. Alltalltallt. Så. Jävla. Rädd. Hjärtklappning.

Jag har insett att om jag gör planer, så vill jag att dom ska följas. Alltså om jag bestämmer något så vill jag att det blir så också. Jag är väl sån som människa. Det är därför jag inte vill sätta upp mål som jag riskerar att misslyckas med. När folk frågar vad jag vill göra sen eller vad jag vill jobba med. Jag kan liksom inte svara. Sätter jag målet att jag ska jobba med catering och inte klarar det, skulle min värld gå under lite. Jag vill bara att planerna blir som jag tänkt. Skitliv.

Kommer aldrig somna om. Mitt hjärta slår i 2000 och mitt huvud bankar. Klumpen i halsen blir inte direkt mindre...