Vad i helvete?

Varför tänker jag på någon som dig just NU? Det här är det mest ologiska som jag tänkt på länge. Eller jag tänker egentligen inte dåliga tankar som får mig att må dåligt. Jag mår inte dåligt av att tänka på dig. Jag skrattar mest och förstår ingenting av hur jag kunde. Jag vill inte erkänna vad det är jag tänker på. Men det är verkligen helt sjukt. Jag kan förstå varför det poppar upp i mitt huvud. Men vafan? Det var ju hundra år sen och jag bryr mig inte längre. Jag skrattar åt dig och jag skrattar åt mig. Skrattar åt det som var oss. Hur fan kunde du och jag vara vi? Äsch, ingen kommer någonsin få något vettigt utav varken mina tankar eller det här inlägget. Bäst jag slutar och skrattar för mig själv istället. Så jävla knäpp i huvudet, hahaha!