Det känns så jävla bra att vara tillbaka på skolan själv i mitt stora, kalla rum. Jag lovar! Endorfinerna bara flyger runt i kroppen. Ironi kanske inte gör sig i text, så här kommer förtydligandet av det OBS! IRONI OBS!
Jag mår så jävla dåligt av att vara här att allt jag vill göra är att skrika och gråta. Klösa ut ögonen på oärliga människor och bara få ut skitsnacket i luften istället för att alla ska gå och viska. Jag är så jävla trött på livet här och jag vill inte ens kalla det för liv. Allting här suger just nu, förutom typ tjejerna som faktiskt är ärliga mot mig. Jag vet inte vad jag ska göra åt situationen, för vad man än säger, så förändras ingenting. Jag klarar inte av det här, faktiskt. Jag vill ingenting här. Bara härifrån. Jag saknar att kunna få må bra. Saknar att slippa den här känslan som konstant gnager i mig. Ensamhet och övergivenhet. Känner mig så jävla sviken av för många.
Jag vill bara hitta en plats där jag kan få vara jag och uppskattas för det också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar