Förlåt.

Förlåt än en gång för att jag gör er besvikna. Jag gör mig själv besviken också. Jag känner hur jag misslyckas mer och mer. Kan inte greppa tag i problemen. Jag mår för dåligt för det. Vad ska man göra då? När man inte kan ta tag i det som faktiskt är så otroligt viktigt för min framtid? Jag vet inte. Jag har ingen aning faktiskt. Jag vill inte göra varken mig eller någon annan besviken, men jag gör det ändå. Jag vill klara det här. Jag vill orka kämpa. Jag gör det bara inte.