Håkan Hellström live på cirkus.

Här sitter man och gråter som ett cp. Kan inte sluta för allt gör så ont. Jag känner mig så jävla ensam att jag faktiskt väckte Moa för att ta upp henne i sängen och få känna närhet igen. Kände mig som världens elakaste matte och la ner henne igen för hon kom inte till ro i sängen. Antagligen för att jag gråter och hon liksom vill trösta och undrar vad det är för fel. Håkan ger mig så mycket känslor att jag sprängs. Jag vet inte om det är bra eller dåligt egentligen. Behöver mina gråtanfall. Jag behöver seriöst se något av mina band live snart, annars kommer jag dö inombords. Men det blir inget Peace&Love för mig. Jag har varken råd eller någon att åka med. Jag missar alltså Håkan och The Ark. Det dödar mig. Jag skulle göra nästan vad som helst för att få stå i publiken för att få se dom i sommar. Jag kan inte ens förklara hur dåligt jag faktiskt mår just nu. Allting går åt helvete på en och samma gång känns det som. Jag vill ha en nystart så jag kan fixa allt jag fuckat upp. Tyvärr inte så lätt. Jag känner mig ungefär som världens sämsta människa. Jag vill bara ordna allt, men jag kan inte. Jag orkar inte. Jag står inte ut med det här nu. Nu ska jag gråta sönder till Håkankonserten och önska att jag var där. Sen sova och glömma allt. Drabbas av minnesförlust och glömma. Godnatt.