Jag går runt med en konstant besvikelsekänsla i kroppen. Samtidigt är jag stressad som en idiot och springer runt och plockar och tvättar. Får ingen ro i kroppen. Vill bara lägga mig ner och få andas. That's not happening. Jag hoppas att när jag städat klart så infinner sig ro i min kropp också. Men jag tvivlar på det. Fan, efter att ha haft en sån obrydd personlighet, så infinner sig nu kaos i min kropp när jag kommer hem.
Man ser i alla fall golvet på mitt rum för tillfället. Det är ett steg på vägen. Bara en väska kvar att packa upp.
Kan inte någon bara komma med en svart sopsäck och slänga allt jag inte behöver? Jag har otroligt svårt för att veta vad jag behöver och inte, vilket gör att jag behåller allt istället.
Nu ska jag fortsätta städa och förhoppningsvis blir jag klar idag. Inte för att jag tror det, eftersom att jag måste dammsuga också. Kanske kan be mammas hjälptanter att göra det åt mig imorgon. Ja, nu är det hejdå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar