Varning för bitterfittan.

Jag vaknar på morgonen och kollar ut genom fönstret. Sträcker på mig och tänker, åååh vad jag hatar världen. Kollar ner på min tröja och kan inte göra annat än att hålla med trycket. Jag reser på mig och går till köket. Allt jag kan tänka på är hur mycket jag stör mig på allting för tillfället. Speciellt att folk helt utan någon anledning dömer mig efter något dom läst i en blogg (som dessutom är så osanningsenlig att det inte finns). Allt som skrivs är vinklat och får läsarna att tro att man är ett monster. "trodde ärligt talat jag skulle bli slängd ner på tågspåret. Klarade mig dock från att dö."

Helt plötsligt har halva internet börjat hata mig. DOM KÄNNER INTE ENS MIG? Folk som känner mig och läser det där skrattar sig halvt fördärvade och fattar inte vad personen har fått det ifrån? Grejen är den att jag är så jävla snäll mot folk och speciellt personen som skrev det där. Men nu helt plötsligt är jag en mördare? Folk dömer mig utifrån INGENTING! Dom tar hennes ord som sanning, för varför skulle en söt liten oskyldig bloggerska ljuga om att vara nära döden? JO! För att få sympati. Varför tror ni att hon håller undan vad som hände innan? Vad det var som fick mig att bli så innerligt jävla förbannad? Jag är så jävla less på det här. Lögner hit, lögner dit. Just nu älskar jag min pappa som aldrig ljuger. Han har helt enkelt slutat med det och kör med ärlighet. Det måste vara det bästa alternativet. Det betyder ju att han alltid går att lita på.

Kollar ner på tröjan igen och skrattar. Det är det mest sanna jag läst idag.

"ALLA ANDRA ÄR DUMMA I HUVUDET"