Faan.

Oj jävlar vilken ångest som bara flög över mig nu. Jag är tårögd och känner att jag bara vill härifrån nununu. Känner mig så jävla död här. Som att ingenting jag gör spelar roll. Som att jag inte spelar roll. Jag är konstant uttråkad och det enda jag gör är att shoppa och äta. Försöka fylla hålen i mig som ensamheten skapar. Känns som jag har tusen möss som gnager inuti mig. River sönder mig inifrån. Jag har inte tid att läka och ju roligare jag har under en kortare tid, desto jobbigare blir det att försöka komma in i någon slags vardag igen. Tårarna kommer nu. Jag känner mig bara så jävla ensam och allt jag behöver är sällskap. Kramar, filmkvällar, fester, fikor, stanhäng, allt. Jag behöver någonting att göra med någon. Jag saknar Kajsa så det gör ont. Jag vill spola tillbaka tiden så jag kan få återuppleva helgen. Jag vill flytta härifrån så fort som möjligt. Helst nu. Jag vill ha ett liv som jag kan leva utan att behöva få ångest hela tiden. Jag vill bara slippa det här. För jag orkar inte gråta mer. Jag orkar verkligen inte gråta mer...