Mwööööh.

Känner mig bara så jävla ångestfylld. Hela dagen har det bara byggts på mer och mer. Sen kom det nyss som en våg över mig. Ångesten bara väller ut ur mig och jag känner hur hopplöst allting är för tillfället. Behöver få komma in i rutiner och vardag igen. Klarar inte av att bara ligga och må dåligt. Hinner tänka för mycket. Det är fan inte bra att tänka för mycket. Alla jobbiga tankar bara tränger sig fram och blir allt man kan koncentrera sig på. Imorgon åker jag tillbaka till skolan och flyttar "hem" igen. Jag vet inte, det känns mest jobbigt nu, eftersom att jag inte kan få samma hjälp där som jag får här hemma. Man måste boka tid för att tvätta och dela hus med tusen andra människor. Man kan inte gå runt som en slusk och ha håret uppsatt i en ful knut och låta bli att borsta håret på hela dagen. Sån jävla press. Men det är kanske det jag behöver just nu. Fast mest just nu vill jag bara ha mina skor, duscha av mig ordentligt och kunna fungera som vanligt med min näsa. Slippa gå runt och vara rädd att jag ska slå i den så jag ska behöva gå igenom operationen igen (det var verkligen ett helvete). Jag vill bli hel och ren (och funktionell, men det kommer jag aldrig bli).

Behöver lite kärlek från fel sort
och sympatier från fel håll