Världens finaste, bästa, underbaraste Kajsa. Jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan dig. Vi har känt varandra i nästan fyra år nu och jag älskar dig så jävla mycket. Det är svårt att sätta ord på våran vänskap, men jag tänker ge det ett försök i alla fall.
Du ställer alltid upp och försöker hjälpa mig, när jag behöver det, du stöttar mig alltid i mina val, trots att du kanske inte alltid håller med, du lyssnar när jag behöver prata, även om det bara är strunt och du bryr dig om mig mer än vad jag någonsin kunnat begära. Det händer att vi blir osams, men vi kommer ganska snabbt till slutsatsen att det är onödigt att fortsätta. Det känns inte lönt att bråka med dig helt enkelt, för jag förlorar mer än vad jag vinner på det. Du har det där lilla extra som får mig att aldrig känna mig helt ensam. Även fast du är flera mil bort, så är du alltid närmast. Åh, gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort. Det vet du baby. Att den post it-lappen jag skrev till dig sitter på din vägg än, gör mig helt varm i hjärtat. Det får mig att känna mig älskad tillbaka. Jag skulle ta en kula för dig, vilken dag som helst. För utan dig i mitt liv, så hade det varit så otroligt tomt och tråkigt. Som när vi inte pratat i telefon på ungefär en dag, så känns det helt konstigt. Det känns som man har missat något. Du behövs i mitt liv, på ett eller annat sätt, för att jag ska fungera. Jag hoppas att du förstår hur mycket du betyder för mig och att du är min bästa vän i ur och skur. I varmt och kallt. Alltid. Jag älskar dig Kajsa. Du är bäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar