Kärlek vid sista ögonkastet.

Skitkväll. Började med att så fort jag kommer hem till mamma börjar jag gråta för att jag är så trött på allt. Orkar ingenting och känner hur min viljestyrka sakta men säkert försvinner. Blir bara så trött på allt och alla hela tiden. Sen fortsätter kvällen i samma anda. Bryter ihop för att jag inte fått äta på hundra år och micron är trasig, så jag måste stå och värma mat i kastrulljävel. Sen blir allting bara värre. Folk gör mig bara besviken hela tiden och jag behöver mina riktiga kompisar nära mig just nu. Jag är så jävla svag och behöver det stöd ni ger mig. Fungerar inte utan er. puss.