Idag slutade vi skolan på Helliden. Det var mycket jobbigare att säga hejdå än jag hade trott. Jag började nästan gråta ihjäl mig när jag kom hem och insåg att vissa kommer man faktiskt aldrig träffa igen. Mitt hjärta blev liksom tomt.
Hur ska jag klara mig utan Simons skånska och hans höga skratt? Hur ska jag klara mig utan att sitta på kanten av Isabellas säng i Isabella och Markus rum och prata om allt och inget? Ja, och mycket mer. Jag vill bara kramas med alla och säga att dom förgyllt min tid på skolan, den tid jag varit frisk och kapabel till att vara där. Åh, fina människor!
Jag rakade benen idag och nu är dom helt lena. Jag kan inte sluta klappa på dom, haha.
pussssssssssss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aw. sluta skolan är alltid jobbigt :/
SvaraRadera