Jag fick aldrig tid att tänka, då jag befunnit mig i vardagsrummet mestadels av kvällen. Detta slutade i ett utbrott på mamma och nu ligger och och gråter på mitt rum istället. Jag gillar att JAG gråter för att JAG skällde ut mamma. Jag har aldrig påstått att jag är fungerande på något sätt eller vis. Jag mår fortfarande jättedåligt både fysiskt och psykiskt. Det tär på krafterna att må fysiskt dåligt, vilket gör att mitt psyke, som inte är funktionellt från början, blir värre. Humörsvängningar så det räcker och blir över. Jag är trött på det mesta och känner hur orkelösheten bara väller över mig. Hur jag bara vill ge upp allt som har med liv att göra. Bara ligga hemma och stirra i taket.
För övrigt är jag jättetrött på att vara tjockast i fucking världen. Om jag fick välja hade jag aldrig ätit någonsin igen. Istället gör jag motsatsen och hetsäter tills jag inte får i mig mer. Blir alltså bara tjockare och tjockare. Jag önskar att jag kunde fungera på ett bra sätt istället för att vara ett jävla kaosbarn. Men som kaosbarn är jag född och som kaosbarn kommer jag dö. Patetiska jävla jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar