We must quench its thirst

Idag är ingen bra dag. Jag mår verkligen kasst både fysiskt och psykiskt av flera olika anledningar. Jag känner att kaosbarnet i mig kommer fram mer och mer. Trycka undan och förtränga eller reda ut? Jag vet varken ut eller in längre. Jag vet att allt löser sig till slut och att det här bara är en mörk period. Men jag behöver verkligen allt stöd jag kan få, just nu. Vart hittar man sånt, när man inte vågar öppna upp sig för andra människor i rädsla för att dom ska trycka bort och ignorera? Hur låter man sig själv lita på folk, när allt känns så falskt och fel? Vart går man när man inte har någon annanstans att vända sig? Jag vet inte längre. Det känns som att hela mitt liv styrs av rädslor nu för tiden

Jag saknar pappa. Jag känner mig ensammare än någonsin utan dig.