Skitkul liv man har när man får ångest över minsta lilla.
Okej, det är inget litet jag får ångest över. Men den ligger hela tiden och gnager. Ikväll har jag ätit så jävla mycket och jag orkar verkligen inte leva såhär längre. Jag klarar inte av att leva. Jag lever i något halvdant hela tiden. Jag verkar så glad hela tiden, men jag oroar mig över min brist på kontroll. Det här går inte. Inte någonstans.
The panic and fear in my eyes. What sense does it make, when I feel like a fake?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar